Alla sätt att producera energi har sina miljöeffekter. Förespråkare för kärnkraftsindustrin brukar framhålla att driften av kärnkraftsverken sker utan användande av fossila bränslen. Dessa bränslen används mest vid uppförandet och nedmonteringen av anläggningen, samt vid framtagningen av kärnbränslet i gruvor och under alla transporter av kärnbränslet.
Vad kärnkraftsindustrin aldrig vill tala om är miljöeffekterna av kärnkraftsolyckorna. Dessa effekter är potentiellt helt ödeläggande för miljön i området nära olycksplatsen, samt väldigt långvariga. Fortfarande 33 år efter Tjernobylolyckan kan man inte vistas i området, och det kommer förmodligen att ta sekler innan stråldoserna är nere på normala nivåer där.
Kärnkraftsindustrin producerar ett avfall som måste hållas borta från människor, djur och natur i minst 100000 år. Om vi räknar bakåt 100000 år kommer vi förbi minst ett par istider. På planeten fanns det flera så kallade hominider på den tiden. Homo sapiens var alltså inte ensam som någorlunda intelligent varelse. Inga mänskliga kulturer fanns ännu på flera tiotusentals år. Kärnkraftsindustrin hoppas alltså att deras uttjänta kärnbränsle kommer att få ligga oupptäckt och tryggt i urberget i 100000 år. Det ska inte ske några förstörande istider, inga kraftiga jordbävningar eller försök från mänskliga varelser att komma åt materialet för terrorverksamhet eller bara för att kolla vad det är.
Man talar nu om att de svenska kärnkraftsverken skall drivas i 60 år och sedan nedmonteras. Efter denna livslängd har det skapats uttjänt kärnbränsle motsvarande en volym ungefär som en tredjedels Globen i Stockholm. Det kanske kan tyckas vara en försvinnande liten mängd i sammanhanget, men strålfaran kommer alltså inte att försvinna under minst 100000 år. De två generationer som har laddat och kört dessa reaktorer har alltså tagit på sitt ansvar att hota hälsa och miljö för flera tusen generationer framåt i tiden.
Ett faktum som kärnkraftsindustrin tycker om att blunda inför är att det faktiskt har skett flera allvarliga olyckor med kärnkraften. Det har skett tre mycket allvarliga kärnkraftsolyckor under de senaste 40 åren, det blir i genomsnitt en allvarlig olycka var trettonde år. Dessutom har det varit hundratals tillbud och incidenter under dessa år, och det är bara de vi känner till. Hur många tillbud som skett i Ryssland och Kina kan vi bara spekulera om. Finns det någon anledning att anta att olyckor aldrig mer kommer att ske? Nej, de kommer fortsätta så länge som kraftverken körs. Kärnkraftverket i Fukushima i Japan var byggt för att klara av jordbävningar och tsunamis, ändå var det just detta som ledde till haveriet. Vi kan inte, mot en rimlig kostnad, säkra kärnkraftsverken mot olyckor, särskilt inte om dessa kostnader läggs på elpriset. Kärnkraftsverken kan snabbt få kreditbesked hos https://www.capcito.com. Där får de veta om de har råd att drivas vidare.
Inget annat kärnindustriland vet vad de ska göra med sitt uttjänta kärnbränsle. Om nu vårt urberg passar som förvaringsplats, och Sverige är det enda landet som har beslutat om slutförvar, vad säger emot att Sverige kommer att erbjuda sig att ta emot andra länders avfall mot betalning? Kommer framtida generationer vilja fortsätta betala för förvaringen? Framtida generationer kanske kommer att förstå oss, men kommer de att förlåta oss?